.

Hejsan allihopa!

Som ni märkt så har jag inte haft någon lust att skriva....inte ens berättat något om en sjuukt snygg modell kille som jag såg. WOW !!!

Det enda jag vet är att jag levt i en riktigt stor fantasi värld hela det här lovet. Jag har kollat på the hills varje dag sen dag ett på lovet. En fantasi värld som är riktigt, det låter konstigt jag vet men asså... det är ju typ så. Dom i programmet lever det bästa livet man kan önska sig och här sitter jag hemma och kollar på vad dom gör. Plus att jag gillar det! Är det inte helt sjukt... att jag stirrar på en skärm och glor på dessa kändisar som lever livet.

Livet kan vara riktigt svårt ibland säger jag bara. Jag går i nian... mina upplevelser har knappt börjat... men ändå så får jag lust och gråta ibland, jag får lust och garva som en åsna ibland, och några gånger känner jag mig ensam, sårad, lessen. DEPPIG HELT ENKELT!!!

Ibland känns som att du har haft ett upp och ner liv. Jag menar i 5 & 6 var jag en riktigt mobbad unge! Ingen snor unge utan en mobbad. Folk mobbade mig för mitt utseende och tror ni inte att det sårade mig en hel del. I alla fall, det två åren var skit för mig... jag hade precis kommit tillbaka från Libanon, kunde knappt någon svenska och kunde inte klicka med någon som kompis. Killarna i klassen ville alltid bara känna alla söta tjejer och snackade skit om alla som var töntiga ( jag) haha! Aja, det två åren efter var det bästa livet. Då jag började sjuan. Jag började fixa till mig lite mer och lärde känna nya personer i mitt liv. Många roliga personer som respekterade mig för den jag var. Det fick mig och få självförtroende vilket jag tycker ALLA absolut alla måste ha!  Eftersom jag vågade öppna mig mer och vara glad och rolig så gillade en hel att umgås med mig. Jag var helt galen i sjuan:P. jag hade börjat i edsbergskolan då. Jag hade fått nya bästa vänner och nya killkompisar som gillade mig som en kompis.

Min mamma ville att jag skulle byta skola då men jag tyckte inte det var en bra idé. Hade precis börjat i en ny och älskat sällskapet där, så vf byta nu liksom? Men det var nog ett av det bästa beslutet mamma gjorde åt mig.  Jag började i smk, en skola med underbara människor. Jag var ny och många var intresserade av att lära känna mig. Jag kände mig älskad av en massa och det var en hääärlig känsla kan jag säga! Jag fick mer och mer självförtroende... till slut hade jag till topp att jag inte brydde mig om något eller någon. Jag levde mitt liv och hade det såå galet och kul. Jag längtade till skolan varje dag. En av det sötaste killarna i klassen gillade mig:P haha, alltså det var ett bra år för mig. Jag fick mycket uppmärksamhet haha.

Nu är det ett nytt år, och det är inget bra år. Alla är inte lika intresserade av mig:P det har redan sett hur galen och glad jag kan vara och det var kul då. Nu känns det som att ... jag inte är en tillräckligt bra vän. Men det är jag för fan.

När jag har en bra kompis... då sviker jag inte den personen. Jag hjälper den igenom allt och har bra och roliga tider med den. Men just nu är det så att jag inte har nån som jag är så nära. Man kan inte alltid leva livet. Så mina två år nu kommer suga. Eller det tror jag!

Jag blir bara så stressad av det hela och det är något jag inte borde vara. Jag är en bra person, jag vill lära känna alla och vill vara kompis med alla. Vill aldrig ha fiender och försöker vara den bästa. Ibland behöver man bara inte vara den bästa... jag kan bli irriterande då. Eller för vissa.

Man märker vilka som tål mig och vilka som inte gör det. Det går aldrig att dölja! Inte ens jag kan dölja sånt.

Ska i alla fall sova nu och hoppas på det bästa! Love ya all xoxo:P